Ny blogg

10;01 .. och sen såg jag Nicke Borg igår

I natt som jag cirkus fyra, fem timmar. Jag är så exalterad. Jag åker nästa torsdag. Men en liten klump i magen har jag. Ingen aning vad jag får i lön. Men vad vora livet utan impulsiva äventyr. Ett absinens efter vännen och flera lovade meningar om att jag ska hälsa på. Nästa torsdag, då lyfter flyget mot London Stansted. Blir en kort visist. För på lördag lyfter flyget igen, mot Sverige. Inget bagage ska jag ha med mig heller. Blir till att jobba onsdag, torsdag, fredag, söndag, tisdag, onsdag. Sen åker jag.

Och sen att jag såg Nicke Borg igår gör livet ännu mer spännande. Jag är nog sämst på att se kändisar. För jag fryser till. I alla fall när jag ser dom jag tycker om. Fryser till och stirrar.

00;22 Sova skavfötters

Jag har en liten fundering. Vad tänkte katterna nu? Vart ska jag och Jimmy få plats någonstanns och sova? För det känns dumt att flytta på dom nu när de liger så skönt. Katterna passar nog på då bara jag är hemma. Men trångt blir det snart.

21;52 Verkar som att det blir London nästa torsdag.

13;54 Ta tjuren vid hornen

Snart ska jag iväg. Sitter och överväger om jag ska ta pendel in till centralen på tio min, eller ta buss till gullmarsplan, sedan tunnelbana till centralen och gå en kortare sträcka. Vi ska nämligen mötas upp vid pressbyrån som ligger vid pendeltåget. Men jag åker inte pendeltåg. Jag mår dåligt av att åka pendeltåg. Det finns två undantag. Om jag åker med någon går det någorlunda bra. Eller då jag åkte till Cissi. Annars inte. Har alltid åkt omvägar. Men idag funderar jag på att bryta mitt mönster. Hej hopp och heja mig. Tar nog pendeln ändå.

10;35 When I get to the bottom, I go back to the top of the slide

Det är många som har gjort en cover på The Beatles låt Helter Skelter. U2, Oasis, Aerosmith och Bon Jovi. Men den som har gjort den bästa covern är nog Mötley Crüe. Fast inget går upp mot orginalet. Mot råheten som de lyckades få fram i slutet på 60 talet. Hur introt förtrollar en, hur musiken känns i hela kroppen. En låt som har hängt med, en låt som är tilltalande eftersom allt fler band gärna gör en cover på den. Ett start skott för det tyngre rocken.

11;30 Att varje morgon vakna igen

Nätter som är fyllda av ångest, tårar och panik blir allt oftare. Att räkna ner minuterna är ett dumt och korkat beslut. Nätterna blir bara intensivare då. Att vid varje minut påminnas om att allt är sovande förutom jag. Hur jag om och om igen stöter bort han om nätterna, men hur mitt hjärta går sönder då han gör som jag säger och vänder sig om. Hur jag blir som två personen om natten då en annan Felicia tar sig ut och försöker göra sig oförglömlig. Men varje morgon vaknar jag upp oftast fridfull. Att nattens tårar aldrig har inträffat. Att få se hans leende och trötta ögon vet jag att tryggheten finns.

22;40 När livet får en vändning

Det är den första April idag. Jag tänker tillbaka vad som hände ett år sen. Det minnet är fortfarande färskt. Hur hela vintern - 08 /våren - 09 fortfarande är färskt. Hur jag beteede mig. Men första april förra året kommer jag nog aldrig glömma. Hur jag kände mig på topp, att jag hade allt jag ville ha. Att inget kunde få mig att må dåligt igen. Hur jag levde livet bekymerslöst. Jag hade informerat alla om mina spelregler och därför trodde jag att ingen kunde bli sårad. Men jag hade fel.

Det jag gjorde förra året var att fly, fly på alla olika sätt. Jag ville inte vara i min verklighet och därför skapade jag en verklighet som var i motsats till den jag föraktade. Jag sårade människor, jag stötte bort dom. Jag ville inte ha någon i min närhet, ingen under mitt skin. Jag ville vara självständig. Att inte behöva ta hänsyn till någon eller något. Allt för att inte bli sårad, att falla ännu mer. Jag tog det jag ville ha men lämnade inget kvar.

Men min flykt har bara skadat vem jag är nu. Jag har mycket ånger för vad jag gjorde under den perioden. Hur jag inte lät nya människor komma in. Det finns fortfarande några spår kvar av mitt avståndstagande. Mitt gamla beteende finns fortfarande kvar i mig. Jag försöker vänja mig vid nya mönster. Sakta men säker går det framåt. För jag har äntligen hittat hem.

13;35 Mitt liv

När ett minne jagar en. Att en flyktväg inte existerar. Att de enda du kan göra är att finnas kvar i det minnet. I natt hade jag en dröm. Det var ingen mardröm utan det är en del av min verklighet som utspelades och jag hade ingen inverkan om vad som hände. Jag var maktlös.

Det är hemskt med drömmer som är ens verklighet. Att hur mycket jag än försker glömma, gå vidare undvika situationer så går det inte. Jag blir ständigt påminnd om vad mitt liv innehåller. Jag vaknde upp i panik och rädsla. Jag började gråta, gråta hur jag har det.

14;50 Ett kärt minne av tiden på Ersta

Jag och syster var ute och promenerade igår. Möttes upp i Skanstull för att se vart våra fötter skulle leda oss. Jag bestämde vägen och den ledde oss till Ersta. Bland alla gamla hus och den vackra utsikten vid vattnet där ens blick mötts av djurgården, av gröna lund som stod stilla och väntar på att säsongen ska börja igen. Det fanns ett fler tal isblock kvar på vattnet. Men till största del såg jag hur vattnet kluckade fritt bland vågorna och de stilla båtarna.

Det var snart två år sen jag var i närheten av Ersta. Jag började gå där den 1 April för två år sen. Jag minns de så väl. En intensiv dag. En ny grupp att lära känna. En stor grupp med människor som hade öppna sår som behövdes läkas. En fin blandning var vi. Olika människor och olika personligheter. Åtta timmar var jag där första dagen. Sen var det tre timmar varje onsdag ute på Ersta. Onsdagar som räddade mitt liv, att hitta tillbaka till de jag en gång förlorade.

Jag saknar dom tiderna rätt ofta. Att få komma in till ett rum som var fylld med värme. Där allt var öppet och inget var skamligt. Hur utmattat jag var de första gångerna då jag åkte hem. Hur jag knappt orkade ta mig ur sängen dagen efter. Men efter varje vecka blev jag starkare. Det tog inte lika mycket på krafterna längre utan jag fick styrka ifrån mina onsdagas timmar i lokalerna på Ersta. Det var skönt att få gå i samma trakter igår. För det är tack vare de där trakterna jag vet att livet kan vända.

09;36 En dag på Ica Supermarket

Igår hände det en rätt fräck sak då jag och vännen stod i kön i Ica. Det var snart vår tur att betala. Men då kommer det en dam och knackade mig på axeln och säger "Ni vet väl om att det finns snabbkassor där borta?" Vi snällt informerar om att det hade vi ingen aning om. Men hon står kvar hos oss ett tag, väntar på att vi ska röra oss mot snabbkassorna. Hon tyckte att vi skulle flytta på oss för att vi hade några varor som vi skulle betala. Även fast det var vår tur om ungefär en minut ville hon att vi skulle flytta oss från kön och gå till snabbkassorna och ställa oss i en till kö. Hon sa aldrig det rakt ut, men den känslan fick jag. Att hon stod och väntade en stud. För varför informerade hon annars.

Men sen satt det världens coolaste tant i kassan.

Paolo Nutini - Caledonia

Det roligaste är att jag hade svårt för han i början. Att jag inte kunde ta till mig hans musik. Och då hade jag bara lyssnat på Autumn som jag nu tycker är vacker.

Konstigt hur allt kan förändras.